Bra helg

Så var helgen slut!

Och den har inneburit arbete.

Stallet har fått sig en omgång. 

Vi har mockat hagar.

Jocke lade nytt golv i sadelkammaren.

 Det har tagits bort trasigt staket

och vi bestämde även att nu är det

slut med sjuka hästar så sjukhagarna

togs bort ;)

Brännässlor & ogräs har trimmats bort runt stall &

gödselstack.

Marie har öst ur gammalt, äckligt hö

på loftet.

Och jag har målat i ponnystallet samt

"möblerat om" i det andra stallet.

Resultatet blev kanonbra!

Men jag är helt färdig i kroppen nu.

Gamla tanter får lätt träningsvärk & ont

lite överallt av sånt här.

Sadelkammargolvet före

Jocke & Marcus tar en paus under åskskuren som kom.

Nu är golvet klart. Ljust, snyggt & lättare att hålla rent

Ändrade även om lite med tränshängarna så det blev lite bättre plats

Halva väggen i ponnystallet som jag måade

Mycket ljusare direkt. Linn & jag bestämde även att boxarna ska målas i ljusgrått & vitt (nångång)

Stonas hage, nymockad & fin & redo för när de kommer tillbaks från sommarbetet.

Jocke kan det mesta :) Fixar även köksskåp i Maries kök.

Amanda & Linn plockade ner trasigt staket & även sjukhagen.

Jobbar man hårt blir man hungrig. Å naturligtvis så börjar det regna igen så fort grillen tänds.

Många runt bordet. MYS!

Lurven var inte det minsta ledsen för att det blev en 2-dagars vila

I "stora" stallet så möblerade jag om garderober & foderbingen. Satte upp nya täckeshängare + hängare för grepar/sopborstar & Linn rengjorde stallgolvet med högtryckstvätten.

VARNING!!!!!!!!
Idioten som skadar djur är i farten IGEN!! 

I helgen har ett sto blivit skuret i slidan, verifierat av veterinär. Stallet där det hände ligger i Ekeby-Almby.

 Ser ni något misstänkt tveka inte att kontakta polisen, de är kontaktade även i detta fall! Håll ögon & öron öppna.

100% Allround

I annonser står det ofta att ponnyn som ska säljas

är en allroundponny.

Men jag undrar om det finns någon som är så 100% allround

som Lago :)

 SM-medaljör i western

 En trygg läromästare för de som inte är så vana ännu.

 En kille som fungerar med de flesta hästar. Fast allra bäst med lillebror

Musse. De två har blivit oskiljaktiga.

 Terräng har snabbt blivit en favoritgren

 Han har visat att han kan hoppa i princip vad som helst.

 Och nu ska han även börja visa framfötterna på dressyrbanan.

 

Men framförallt är han en ponny som man har roligt med

(trots att han kan reta gallfeber på en ibland)

Den svåra dagen!

Idag var det dags!

Dags för den hemska, men ändå efterlängtade, dagen när man

äntligen skulle få veta om man skulle få behålla sin anställning 

eller få gå därifrån..

Jag fick, tack & lov, vara kvar. Likaså min man & mina systrar.

Även större delen av mina kollegor på skiftet fick vara kvar.

Men inte alla.

Bland annat fick en mycket god vän & kollega fick gå & genast
 hamnar man i den underliga

situationen att man är så jäkla glad för sin egen skull.

Och samtidigt är man otroligt ledsen över sin väns öde.

Jag vet att det säkert finns de som blivit provocerade över att jag lade

ut en bild på Facebook där jag skriver att vi firar

dagen med ett glas bubbel.

Men jag ÄR glad för min & min mans skull.

Men naturligtvis så sörjer jag mina kollegor som inte fått vara kvar.

Men jag anser inte att jag är egoistisk för att jag är glad för min skull.

För det betyder inte att jag är mindre sorgsen för mina vänners skull.

Vad händer nu?

När jag var yngre & vuxna frågade: 

Vad vill du bli när du blir stor?

Svarade jag, ganska tvärsäkert:

Präst!

Reaktionen jag fick var inte direkt stöttande.

Utan jag möttes av skratt & undringar...

Inte illa menade alls, utan folk tyckte bara att det

verkade underligt att jag ville bli, vad många anser, ett

så pass fromt yrke.

Men vad jag ville var:

 Att utforska min tro.

Att få stödja människor i svåra & glada stunder.

Att ifrågasätta prästerskapet.

Att tänja gränser.

Att lära mig flera sidor av en andlighet, som 

jag faktiskt var övertygad

(ÄR övertygad) om finns

runt oss, i oss.

Men genom att jag inte vågade tro på mig själv

& därigenom trodde mer på andras tvivel,

genomförde jag aldrig min dröm.

Istället valde jag.....Inget yrke alls.

Jag gick en gymnasielinje som inte gav någonting, 

förutom goda vänner & en 

ännu större förvirring i mig själv om min framtid.

Jobbade en kort period inom vården, innan jag fick

fast jobb på Ericsson vid 18år ålder.

Och där har jag varit sen dess.

Å tro nu inte att jag klagar på det.

För jag trivs.

Men vid varje varsel som vi genomlidit så gnager oron

mer & mer.

Vad gör jag när de väl kommer till mig på

turordningslistan?

Och varje gång det inträffar har jag hunnit

bli lite äldre.

Nu är vi här igen.

Ett varsel.

Underbara, älskade kollegor som tillhör

bemanningsföretag får reda på ena dagen att:

Imorgon är din sista dag. Rensa ur ditt skåp & gå.

Vi fast anställda vet inte alls vad företaget vill ha kvar

för personer.

Ja, jag förstår att det måste ibland genomföras

nedskärningar.

Säger inget negativt om Ericsson, har som sagt trivts under alla

år.

Men om det nu är min (o)tur?

Vad händer då?

Vem vill ha en 44årig kvinna, med ingen utbildning alls?

Jag vet att jag är en jävligt bra reparatör på kretskort, men det är ju ingen

eftertraktad yrkeskategori direkt.

Och vill jag verkligen jobba med det?

På grund av detta så har jag ALLTID

uppmuntrat mina barn att följa sina drömmar.

Jaha, du vill jobba med hästar?

Kör på!

Inte: Men tänk på att det är ett yrke med dåligt betalt,

långa arbetsdagar, slitigt & ibland en ganska skum

bransch.

Okej, du vill gå fordon på gymnasiet?

Absolut!

Inte: Fast vore det inte bättre om du läste till ekonom eller

data/IT-tekniker? Det är där framtidsjobben

& pengarna ligger.

Nej, jag vill att mina barn ska få chansen att

utbilda sig till det just DE vill. 

Att de ska följa SINA drömmar.

 

Tänkta att jag skulle vara med å tävla lite :)

Var med ni också.

Gå in på http://dressyrteamet.blogg.se/ (Nathalie & Linns blogg)

och delta!